2009-06-01

Terrorist (del 1)

Göran Greider skriver att “enfrågepartier fördummar demokratin” och jag skulle kunna replikera med att Göran Greider fördummar demokratin, men jag orkar inte. Greiders åsikter får helt enkelt stå för honom och ids han inte lyfta blicken och se helhetsbilden så är det hans problem. Anino på .Kaliber har skrivit en mycket bra replik om varför så kallade enfrågepartier (fokusparti är ett bättre ord) faktiskt behövs.

Du kommer innanför dörren och tar av dig skorna. Tar fram papper och penna för att göra upp en lista. Här ska fixas och donas.

Du går runt i rummen och noterar allt som behöver göras. Det är isigt i frysen, dörrhandtaget till badrummet sitter lite löst, ugnen är smutsig, det är dammigt bakom datorbordet, tvättkorgen är trasig, balkongstolarna behöver oljas in, soffbordet har fått stearinfläckar, det brinner i teven, det har blivit en fläck på badrumsspegeln, toapapperet är snart slut, pantflaskorna ligger på hög, två räkningar behöver betalas, det behövs en glödlampa i sovrummet, en persienn är trasig och hallen borde faktiskt målas om.

Frågan är ju vad du ska ta tag i först. Frosten i frysen, dörrhandtaget till badrummet, eller det faktum att det brinner i teven! Göran Greider och gammelpolitikerna får prata hur mycket de vill om att ha en helhetsbild och att ta ansvar för hela politiken, och de får gärna göra det också, bara vi får komma in och släcka branden.

Jag känner för att fortsätta Aninos analogi så därför tänker jag göra det. Det är nämligen inte bara i teven det brinner - vi bor i en bostadsrättsförening där vicevärlden är en paranoid pyroman!

Nästa dag kommer du hem från jobbet och upptäcker att vicevärlden är i full färd med att släpa in två dunkar bensin i trapphuset. Du håller upp dörren åt honom och frågar vad han ska med bensinen till.
- Jag ska bara tända eld i trapphuset, svarar han som i förbigående.
- Du ska bara tända… Du ska bara VADÅ!?
- Tända eld i trapphuset, svarar han igen, nästan frågande, och du inser att han inte förstår varför det skulle vara ett problem.
- Varför i helvete ska du tända eld i trapphuset? Är du inte riktigt klok!?
- För att inte terroristerna ska komma in förstås, säger vicevärden och ler lugnande.

Du tar dig för pannan. Tror inte dina öron. Vicevärden börjar gå uppför trapporna med sina dunkar. Du springer efter honom, får tag i hans axel och lyckas övertala honom att följa med in till dig för ett samtal. Där ägnar du en stund åt att i lugn och ro förklara varför han inte kan göra så. Det kommer att skada de boende som kommer att bränna sig när de ska ta sig in och ut. Vicevärden tycker då att de kan låta bli att använda trapphuset om de är rädda för att bränna sig. Du tar dig för pannan igen och förklarar att de måste gå genom trapphuset för att ta sig till jobbet, till skolan, för att handla och betala räkningar. Inte ens argumentet att om folk inte kan ta sig till jobbet eller betala räkningar så kommer inte hyran in fungerar. Till slut vädjar du till vicevärdens känslor och ideologiska övertygelse. Det verkar nå fram. Vicevärden håller ett brandtal (nåja, svamlar osammanhängande) om liberalism, citerar Benjamin Franklin på tafflig engelska och du pustar ut. Vicevärden är känslomässig när han går. Du hör dörren slå igen, hans steg i trapphuset, och sen…

Woof! Trapphuset står i lågor.

Ett par veckor senare när du som vanligt sprungit genom trapphuselden inlindad i en våt filt möter du vicevärden igen, lätt svettig och med en spade över axeln. Vicevärden ser nöjd ut. Du anar ugglor i mossen.

- Sådärja! säger han belåtet.
- Vad? Vad har du nu gjort? frågar du misstänksamt.
- Grävt ner trampminor i lekparken…
- VAD!? Varför i helvete då?
- Pedofilerna. Vi måste tänka på barnen.
- Vadå tänka på barnen? Hur ska barnen kunna leka i parken om den är full med trampminor?
- Hur ska de kunna leka i parken med alla pedofiler som stryker omkring? Dessutom är barnen för lätta för att lösa ut trampminorna. Tror jag…

Och sådär håller det på. När du försöker få bostadsrättsföreningen att rösta bort den uppenbart galna vicevärden försvarar de honom med att besluten att tända eld i trapphuset och att gräva ner trampminor i lekparken kanske inte var de bästa och mest balanserade lösningarna, men man måste faktiskt göra något åt terroristerna. Och tänka på barnen. Styrelsen är uppenbart obekväma, men tycker att det är viktigare att de uppvisar enighet än att föreningen sköts bra.

Du försöker förklara hur begränsande det är att behöva springa genom trapphuset inlindad i en våt filt och att oroa sig för trampminor och vem vet mer vilka försåtsmineringar som kan finnas. Styrelsen säger att det inte är relaterat.

- Inte relaterat? Det är ju för fan han som tänder bränder och minerar området. Hur kan ni säga att det inte är relaterat?
- Det ena är mot terrorism och det andra mot pedofiler.
- Det spelar ingen roll vad det är mot, det begränsar mig!
- Du får väl flytta om det inte passar.
- Vem ska köpa min lägenhet? Jag vet inte om ni har märkt det, men det brinner i trapphuset!
- Vi är ledsna men vi kan inte göra något åt det just nu. Vi ville ha nya cykelställ, upprustning av tvättstugan och ett styrelserum så att man slipper samlas hemma hos någon av medlemmarna. Man kan inte få allt, så vi lät vicevärden få som han ville så att vi kunde få det vi ville ha. Någon måste ju ta ansvar för hela föreningen och inte bara de boendes möjlighet att gå till jobbet.
- Jag har varken sett nya cykelställ eller upprustning av tvättstugan.
- Nej, det blev inga pengar över till det efter vi lagt ut för trampminor och bensin… Men ser du vilket fint styrelserum vi har!


Stulet från den mycket läsvärde HUMLAN!

Inga kommentarer: